Den 3 november 2018 hade jag förmånen att på Sergels Torg i Stockholm säga några ord till de som samlats för en ljusmanifestation för att hedra de ca 800 personer som varje år blir offer för narkotikan.
Ett mycket hedersamt uppdrag. Ett uppdrag som manar till aktivitet för att jobba för att ljusen på Sergels Torg bara ska bli färre.
Här kan du själv läsa vad jag hade för budskap till de församlade.
Vi har samlats för att hedra de som fallit offer för
narkotikan. En samling för att hedar minnet av narkotikans offer.
Min tanke går till alla som finns kvar här med sorg,
förtvivlan och många frågetecken.
Att mista ett barn är bland det svåraste man kan utsättas
för och många här idag delar den erfarenheten. Andra kanske står inför att
behöva uppleva detta.
Min förhoppning är att en manifestation av detta slag ska kunna
vara ett ljus eller många ljus i mörkret. Mörkret som annars skulle kunna
uppfattas som det enda som existerar.
Jag vill ta tillfället i akt och rikta min uppmärksamhet
till alla här närvarande, eller inte närvarande, anhöriga som gör, har gjort
eller som kommer att göra stora insatser till förmån för sina närstående. Utan
alla anhörigas insatser så skulle det utan tvekan vara så at ljusen på Sergels
torg skulle vara många fler. Ni är oersättliga, TACK!!
Vi alla behöver vara kuggar i hjälp och omsorgsarbetet runt
de som behöver oss. Det är något som vi behöver vara mycket medvetna om.
Kommunerna, landstinget är två viktiga organisationer i arbetet
med att jobba förebyggande, vårdande och att se till så att livet kan återvända
på ett eller annat sätt. Vi som är engagerade inom politiken i en kommun eller
i landstinget har ett särskilt stort ansvar. Särskilt vi som finns här idag med
vårt intresse för drogfrågor och människorna som finns mitt i detta. Låt oss
inte stanna vid utredningar, förslag och konferenser, utan vi måste ta ett
ansvar för de enskilda som vi möter.
Här idag finns många som på olika sätt vill bidra till att
vi ska kunna tända allt färre ljus framöver.
Intresseorganisationer, föräldraföreningar, kyrkor, samfund,
kompisföreningar med många fler och som vi brukar kalla det civila samhället.
Ni är så många och så viktiga för att arbetet med alla de frågor som hör ihop
med beroendesjukdomar inte enbart ska bli en angelägenhet för de professionella
utan att frågorna inte lämnar det mänskliga perspektivet.
Alla vi som finns här idag, igår, imorgon och överallt,
behövs för att sjukdomen inte ska skörda fler liv.
Tillsammans är vi ljus i mörkret och tillsammans ska vi se
fler som räddas från beroendesjukdomar.
