Att hedra narkotikans offer

Den 3 november 2018 hade jag förmånen att på Sergels Torg i Stockholm säga några ord till de som samlats för en ljusmanifestation för att hedra de ca 800 personer som varje år blir offer för narkotikan.
Ett mycket hedersamt uppdrag. Ett uppdrag som manar till aktivitet för att jobba för att ljusen på Sergels Torg bara ska bli färre.

Här kan du själv läsa vad jag hade för budskap till de församlade.

Vi har samlats för att hedra de som fallit offer för narkotikan. En samling för att hedar minnet av narkotikans offer.

Min tanke går till alla som finns kvar här med sorg, förtvivlan och många frågetecken.

Att mista ett barn är bland det svåraste man kan utsättas för och många här idag delar den erfarenheten. Andra kanske står inför att behöva uppleva detta.

Min förhoppning är att en manifestation av detta slag ska kunna vara ett ljus eller många ljus i mörkret. Mörkret som annars skulle kunna uppfattas som det enda som existerar.

Jag vill ta tillfället i akt och rikta min uppmärksamhet till alla här närvarande, eller inte närvarande, anhöriga som gör, har gjort eller som kommer att göra stora insatser till förmån för sina närstående. Utan alla anhörigas insatser så skulle det utan tvekan vara så at ljusen på Sergels torg skulle vara många fler. Ni är oersättliga, TACK!!

Vi alla behöver vara kuggar i hjälp och omsorgsarbetet runt de som behöver oss. Det är något som vi behöver vara mycket medvetna om.

Kommunerna, landstinget är två viktiga organisationer i arbetet med att jobba förebyggande, vårdande och att se till så att livet kan återvända på ett eller annat sätt. Vi som är engagerade inom politiken i en kommun eller i landstinget har ett särskilt stort ansvar. Särskilt vi som finns här idag med vårt intresse för drogfrågor och människorna som finns mitt i detta. Låt oss inte stanna vid utredningar, förslag och konferenser, utan vi måste ta ett ansvar för de enskilda som vi möter.

Här idag finns många som på olika sätt vill bidra till att vi ska kunna tända allt färre ljus framöver.

Intresseorganisationer, föräldraföreningar, kyrkor, samfund, kompisföreningar med många fler och som vi brukar kalla det civila samhället. Ni är så många och så viktiga för att arbetet med alla de frågor som hör ihop med beroendesjukdomar inte enbart ska bli en angelägenhet för de professionella utan att frågorna inte lämnar det mänskliga perspektivet.

Alla vi som finns här idag, igår, imorgon och överallt, behövs för att sjukdomen inte ska skörda fler liv.

Tillsammans är vi ljus i mörkret och tillsammans ska vi se fler som räddas från beroendesjukdomar.

 

Behovsfiskare fångar behov

Ibland dyker det upp ord som får mig att reagera på ett särskilt sätt. Oftast är det positivt, så också denna gång.

I måndags var jag på ett sammanträde och det som diskuterades rätt livligt och under lång tid var digitaliseringen inom landstinget och hur funktionshinderrörelsen på bästa sätt ska kunna delta i utvecklingen av olika distala tjänster.
Ett mycket intressant ämne som vi har diskuterat mycket, flitigt och engagerat i detta sammanhang under de senaste åren.

Mötet avlöpte mycket bra och det var positiva besked från alla håll.
Under en av presentationerna fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet. Jag skyndade att skriva ner det för att få möjlighet att fundera vidare.

Nu sitter jag med en hög papper och ska försöka att inte bli stressad av högens storlek. Mitt öga fångade dock dokumentet med ordet "Behovsfångst". Är det inte ett spännande ord? Stressnivån sjönk betydligt.

Drar man ut det lite ytterligare måste det också finnas människor och organisationer som är behovsfiskare. Detta tilltalar mig oerhört.

I min roll som politiker på olika nivåer och i olika sammanhang så vill jag vara en behovsfiskare som tar med mig en stor behovsfångst efter varje tillfälle.

Vilken förmån att få vara förtroendevald som har möjlighet att vistas ute i samhället och via kontakter på olika sätt få ta del av de behov som finns. Det är en ännu större ynnest att få vara med och möta dessa behov genom politiskt hantverksarbete. Kontakter, visioner, förhandlingar, studier, debatter, samarbeten och andra verktyg vi har som politiker ska vi använda för att förvalta behovsfångsten på allra bästa sätt.

Frågan är om jag inte vid nästa tillfälle som ges ska titulera mig som "behovsfiskare"? Det borde vara det finaste en politiker kan säga om sig själv.

Familjen- samhällets viktiga cell

”Förr mådde vi bättre än vi hade det.  Idag har vi det bättre än vi mår.”

Citatet är hämtat från 1990-talet och läkaren Nisse Simonsson, men det är kanske än mer aktuellt idag.

 Om vi liknar samhället vid en kropp, så är det ganska lätt att konstatera att kroppen inte mår helt bra idag. Den behöver vård och omsorg. Den behöver rehabiliteras, bli starkare och få muskler. Den behöver näring och kanske också medicin. Vissa delar kanske rentav behöver opereras.

 

Det viktigaste vi kan göra nu är att se framåt och klura ut vad kan vi göra, våra prioriteringar och hitta lösningar för att vår samhällskropp ska må bättre.

 Vi kristdemokrater hävdar att en del av lösningen ligger i en aktiv och modern familjepolitik. För, vad är egentligen en ”familj”. För en del är familjen den så kallade ”kärnfamiljen”. För andra är familjen detsamma som släkten. För ytterligare andra är familjen dem man har gemenskap med. Här finns inga rätt eller fel. Alla – oavsett vad - behöver känna trygghet, tillit och tillhörighet. Familjebanden fungerar som en ”magnet” – familjen tillgodoser det grundläggande behovet som vi alla har när det gäller gemenskap.

 

Familjen måste därför – på ett än tydligare sätt – vara vår utgångspunkt när vi talar om tryggheten, jobben och omsorgen. Ja, när vi talar om vad som behövs i samhället överhuvudtaget.

 

Jag vill starta med tryggheten. Vi föds in i en familj – oavsett hur den ser ut. Den är den minsta beståndsdelen i samhället. Vi människor är skapade för att leva i små gemenskaper varav familjen är den viktigaste. Familjen – om den mår bra – är den centrala trygghetsfaktorn i ett barns uppväxt. Tryggheten bygger på de normer som familjen förmedlar. Tryggheten skapar självständiga individer – individer som kan skilja mellan rätt och fel, mellan gott och ont. Men, jag är inte blind– ibland är familjen, det som ska vara det mest trygga är den gemenskap som skapar den största otryggheten. Därför har samhället en stor uppgift att med olika slags insatser aktivt prioritera och stödja familjer med betydande behov så att trygghet etableras och/eller återskapas.

 Familjen är också grogrunden för vårt företagande. För – vi glömmer ofta bort att den stora majoriteten av våra företag är små och medelstora företag som är skapade av en familj. Företag som bygger på tilliten, engagemanget och kreativiteten hos en familj som förverkligar en idé och där idén ofta förvaltas av ständigt nya generationer. Men företagandet handlar inte bara om en affärsidé – det handlar också om synen på arbete i sig och om synen på att kunna försörja sig och sin familj. Och när företaget växer, så skapas också trygghet för flera familjer som får sin utkomst i den verksamhet som växt. Vilket i sin tur skapar gemenskap kring ett företag och kring en idé och i närsamhället.

 förmedlar. ering som finns mellindivider - individer ryggheten bygger på de normer som familjen förmedlar. ering som finns mell

Äldreomsorgen är också en viktig del av Kristdemokraternas familjepolitik. De äldre utgör ju grunden för dagens aktiva familjer, men det har uppstått en brytning på linjen mellan familjerna och de äldre. Den äldre har i många fall kommit längre och längre bort från sin familj och detta skapar grogrund för såväl ensamhet som utsatthet. Likaså är våra äldre en outnyttjad resurs i samhället. Hos våra äldre finns såväl rik erfarenhet som stora kunskaper och ett stort engagemang. Med den segregering som finns mellan äldre och yngre riskerar vi att gå miste om dessa tillgångar. Vi behöver skapa fler fora som underlättar kontakten mellan generationerna.

 

Självklart är familjen central för oss alla – oavsett vad vi jobbar med, var vi bor eller varifrån vi kommer. Familjen är lika viktig för sjuksköterskan som sliter 10 timmar om dagen, för polisen som dagligen riskerar sitt liv på våra gator, för läraren som engagerar sig i våra barns utveckling. I familjen samlar vi alla kraften vi behöver för att orka nästa dag. Och en dag till.

 

För oss kristdemokrater är familjen den cell som bygger samhällskroppen. Alla celler behövs – och behöver vara friska – för att skapa en stark kropp. Och – vi måste bli tydligare i vårt budskap om vad som är viktigast för oss.

Familjen måste vara, och är, plattformen för den politik som vi kristdemokrater står för.

Politik är att vilja ge barn en trygg uppväxt

Politik är att vilja och med den viljan som både verktyg och vapen vill jag göra det bästa för att förändra situationen för mina medmänniskor i Upplands Väsby, i stockholmsregionen och i Sverige. Ett samhälle med människan i centrum är ett samhälle där brott mot mänskliga rättigheter inte förekommer. Detta är ett samhälle vi tyvärr ännu inte känner till.

Det finns i vårt samhälle barn som är utelämnade till vuxna som sviker och som inte tar ansvar. De får en bild av vuxenvärlden som varje barn skulle vara skyddad ifrån. Det pratas mycket om trygghet eller kanske främst om otryggheten i vårt samhälle. Jag kan inte värja mig emot kunskapen som jag har att det är alltför många barn som far illa i sitt eget hem. Platsen som skulle vara den allra tryggaste.

Det är vuxna, personer i barnets närhet, som har ansvaret för att barnen får en trygg uppväxt. Nu är det inte så alla gånger utan vuxna kidnappar alltför ofta barnets rätt till trygghet genom våld och annan utsatthet.

Samhället har en skyldighet att på alla upptänkliga sätt ge dessa barn den trygghet de så väl förtjänar. Kan man inte lösa detta på annan väg än att ge barnen en tryggare miljö utanför det egna hemmet så drar jag mig inte för det. Det är barnens rätt till trygga förhållanden som leder mig i mitt politiska arbete. Många föräldrar anser att de har rätt till sina barn men detta är inte min utgångspunkt.

 

 

En stark röst för seniorerna

Kristdemokraterna i Upplands Väsby har den enskilda människan som intresse och i centrum. Detta gäller i allra högsta grad seniorerna. Oavsett om man är föremål för kommunens omsorg eller inte, och vår välfärd bedöms utifrån hur våra äldre mår. Vi vill ge kommunens äldre en ännu starkare röst i de politiska organen. Den rösten behöver vara stark. Kristdemokraterna både vill och kan vara den starka rösten. Vi kan vara väldigt högljudda om det behövs.

Ett av partiets välfärdslöfte gäller särskilt för dem. Detta innebär att vi vill införa en Äldreboendegaranti där man erbjuds en plats på ett äldreboende när man fyllt 85 år. Inget tvång – det är fortfarande den enskilde som bestämmer om man vill, men erbjudandet står naturligtvis kvar. Man ska våga åldras i Väsby och tillsammans med andra i ett Seniorernas hus ska pensionärstiden vara något att kunna se fram emot. Kristdemokraterna är garanten för att arbete med både seniorfrågor och äldreomsorg är satta högt uppe på agendan.

Det är inte bara den kommunala äldreomsorgen som är viktigt för de som i dagligt tal kallas seniorer. Det finns områden som vi kanske inte alltid pratar om som ex vis alkoholmissbruk, relationsvåld och svårigheter med tillgänglighet av olika slag. Vi får inte heller glömma att även seniorer kan möta fördomar med avseende på sexuell läggning och hinder att hitta en partner.

Alla de frågor som yngre möter, möter också våra seniorer. Ensamhet och utsatthet av alla de slag finns även i de högre åldrarna, liksom glädjeämnen och ett tillfredsställande liv.

Oavsett om det är mörka eller ljusa moln på livshimlen, vill vi kristdemokrater vara till för seniorerna och ge dem röst, om de så önskar.

Trygghet = nära till en toalett

År 2016 föreslog  Kristdemokraterna i i Upplands att kommunen skulle låta uppföra ett antal offentliga toaletter i kommunen. Det besked som vi fick efter något år eller så var att det tänkte man inte göra men man skulle kartlägga förekomsten och återkomma med svar på denna kartläggning. Inte heller detta har gjorts, vad jag fått mig till del.

Det svar som kom från den politiska majoriteten var att detta är något som man inte prioriterar. Jag tolkar det som att detta inte är en angelägen fråga, det är ingen fråga som man ska behöva ta tag i.

Vi kristdemokrater tycker att frågan är mycket viktig och svaret som lämnades och det arbete som inte har gjorts enligt det svar som gavs till den folkvalda församlingen är att ett svek mot de väsbybor behöver toaletter placerade på inte allt för långt avstånd från varandra.

Många människor i vårt samhälle kan inte vistas ute långa stunder därför att det är för långt till närmaste toalett. Människor med medfödda eller sjukdomsbetingade läckage behöver dessa inrättningar för att i högre grad våga vistas ute i samhället. En avsevärd del av befolkningen har haft eller kommer att i framtiden behöva göra en operation för att ta bort cancer  i prostata, livmoder eller urinblåsa.  Storleksordningen 20%  av befolkningen  lever  med eftereffekterna av dessa sjukdomar. För många är dessa problem så stora att det behövs offentliga toaletter för att de skall kunna gå ut och röra sig i samhället.

Även barnfamiljer och andra vuxna runt barnen känner igen sig i att barnen plötsligt får behov av att göra ett besök på en toalett. Då kan det vara bråttom!

Genom att bygga en handfull offentliga toaletter, i t.ex. Runby, Sigma och Glädjens trafikplats skulle många människor kunna börja vistas ute genom promenader och cykelturer. Att kunna gå till centrum, till Kulturhuset eller till stationen och inte behöva sitta hemma och vara beroende av sina släktingar eller hemtjänsten. Vi har som förtroendevalda och som leder kommunen ett ansvar för att göra vad vi kan för att få människor att känna sig trygga ute i samhället.

Bristen på offentliga toaletter i Upplands Väsby hindrar många från att leva ett normalt liv.  Så kan vi  inte ha det i fortsättningen.

 

Tryggheten måste finnas hos oss hemmavid

I samhällsdebatten går diskussionens vågor höga när det gäller att hitta de bästa sätten för att säkra tryggheten på gator och torg. Så gott som alla vill ha fler poliser, fler kameror som ska bevaka gator och torg. Det är näst intill så att kreativiteten inte har några gränser när det gäller utomhus- eller den offentliga miljön.

Men jag kan inte undvika att dela med mig vad min erfarenhet som socialpolitiker sedan 2003 varav åtta år som ordförande i Social- och äldrenämnden har gett mig. Det jag har fått med mig är att många lever i stor otrygghet där man skulle vara som mest trygg. I sitt eget hem, i sin egen familj, bland sina närstående.

Jag önskar att fler skulle tycka att det är bråttom, mycket bråttom med att ge trygghet till alla de som lider av att inte få vara trygga och ha en fristad i sitt eget hem.

Att våld i nära relationer finns i alla typer av familjer vet vi sedan lång tid tillbaka. Många lever i en destruktiv parrelation med våldsinslag. Barn och ungdomar ska inte behöva uppleva att våld riktas mot dem eller en vuxen i det egna hemmet. Vi som finns runtomkring dessa som blir utsatta för våld måste göra allt för att bryta mönstret att våld föder våld, från den ena generationen till nästa.

Det är en stor uppgift för närsamhället att förebygga, ingripa och förhindra.

En utsatt grupp som det inte talas så mycket om men som också utsätts för våld på olika sätt är personer som är särskilt utsatta. Jag tänker då på äldre och personer med funktionsnedsättning. Personer som är bland de mest skyddsvärda i samhället. Vi måste agera tillsammans för att se och reagera på det våld som dessa utsätts för av både främlingar och närstående. Samhället är skyldigt dessa personer en större uppmärksamhet och skydd.

Att ge personer skydd mot våld i hemmet är för mig en självklarhet och det är inte att inkräkta på det enskilda hushållets integritet. Trygghet för en utsatt person måste få gå före allt annat. Tryggheten i det egna hemmet måste anses väldigt skyddsvärt.

Ger vi inte trygghet i det egna hemmet för barn, ungdomar, vuxna, äldre eller vem som helst – hur ska vi då tro att tryggheten kommer att öka på gator och torg? Detta arbete kommer att bli meningslöst.

Vi måste göra mer för att medvetandegöra för oss själva vad vi kan göra för att upptäcka och beivra våld i nära relationer se vårt eget ansvar för att skapa en större trygghet inom familj, släkt och andra nära relationer.

Kul att bli uppskattad även inom politiken

Den lokala tidningen, Vi i Väsby, har under senvåren och sommaren haft en artikelserie där gruppledarna inom politiken i Upplands Väsby har blivit intervjuade. Det har varit både frågor av politisk karaktär men också privata frågor. Vi fick välja ställe där vi ville bli intervjuade och fick också tillfälle att berätta varför man valde just denna plats.

Jag valde secondhandbutiken Skopan. Det tog inte någon lång stund för mig att besluta mig för detta. Skopan är inte bara en väldigt välfylld och mycket organiserad butik, den är också en mycket viktig arbetsplats.
Vi är många som jobbar som volontärer, men det finns också plats för personer som behöver arbetsträna av olika skäl. Under vardagarna sjuder det av liv då det tvättas, sorteras, prismärks och putsas innan det är dags för veckans fyra öppettimmar, lördagar mellan kl. 10 och 14.

Det överskott som produceras då människor skänker och köper de underbara fynd man kan göra under dessa timmar går till välgörande ändamål, i Väsby, i Sverige och globalt. Inte undra på att Skopan var mitt val.

Mina politiska kollegor i Upplands Väsby valde sina favoritställen, allt efter intresse och politiska frågor.

Alla nio gruppledare i kommunen har intervjuats och alla fick frågan vilken person från det andra blocket som man har mest gemensamt med. Själv svarade jag Anki Martens, S, då vi arbetar väldigt tätt ihop inom Social- och äldrenämnden. Det är inte så att vi tycker likadant, men i stort sett så har vi en bra ton mellan oss och vi respekterar varandra och våra åsikter.

Det som gör mig extra glad är att av fyra gruppledare från det styrande blocket har tre svarat på frågan. Av dessa tre är det tre som valde just mig som den person man anser sig ha mest gemensamt med.
Detta känns mycket kul då en stor del av det vardagliga politiska arbetet går ut på att arbeta sida vid sida, att ha pragmatiska diskussioner och att också ha kul ihop. Detta är i alla fall min erfarenhet av nu 20 år inom politiken i Väsby.
Detta ska dock inte tolkas som att vi inte har diskussioner, inte kommer överens och att tonläget kan höjas, särskilt under fullmäktigemötena. Men det är också en del av det vardagliga politiska livet.

Jag vill tacka för det förtroende som Mathias, Anders och Roland visar mig. Det ska bli mycket kul att få fortsätta samarbetet, men då i omvända positioner.

Vill du läsa intervjun med mig så finns den via länken.

https://www.stockholmdirekt.se/politik/man-jobbar-for-att-hjalpa-andra/repdpnrdw!hsF7W@JWtP20PH70xhikjw/

Kultur bidrar till det goda livet

Kultur i alla dess former kan kännas svårt att omfamna. Vissa tycker mer om modern dans än balett. Andra läser böcker, andra lyssnar på litteratur. Oavsett hur vi bidrar till kulturlivet  så är alla uttryck lika mycket värda. Jag har, och har, väldigt svårt för uttrycket ”finkultur”. Är vissa uttrycksformer finare än andra och vem avgör det?

Det viktiga för mig är att kulturen, oavsett hur det gestaltas, är tillgänglig för alla. Kulturen lever bland människorna och ska inte styras uppifrån av politikerna. Det är inte den rådande politiska majoriteten som ska bestämma om jag ska få ta del av den ena eller den andra kulturyttringen. Kulturen har ett egenvärde som ska uppmärksammas och ges skydd.

Kulturen spelar en viktig roll för att göra en plats attraktiv. I fallet Upplands Väsby har vi ett rikt kulturutbud. Hör finns konsthall, Funkisfestivalen, aktiva konstnärer, viktig historia från Vikingatiden genom Gunnes Gård samt teatergrupper. Det finns säkert mycket mer att nämna i sådan här sammanställning.

Något som vi inte har, men där det finns förutsättningar, är en biograf. Det finns ett utbud dagtid via biografföreningen Sober, men för de som inte är ledig dagtid finns det inget utbud av bra film. Film är även det kultur och en kultur som når många, allt från Knattebio till de mest hisnande skräckfilmerna.

Att få en bio till kommunen är något som är efterfrågat, och detta måste åtgärdas. Alliansen försökte för några år sedan att låta installera en utrustning som skulle kunna visa bra film när Scenhuset byggdes. Oavsett om sådan utrustning nu har installerats eller inte, så fattas det film, publik och popcorn.

Straffa inte barnen genom färre föräldradagar

Regeringens utredning ”En modern föräldraförsäkring” föreslår färre föräldradagar och kraftiga inskränkningar i föräldrarnas möjlighet till att bestämma själv. Vi kristdemokrater anser inte att den är modern utan familjefientlig. Förutom färre föräldradagar motsätter vi oss t ex att pappadagarna vid barnets födelse tas bort, fem kvoterade månader till vardera föräldern och att man inte ska kunna få spara dagar efter barnets 3-årsdag.

Vi vill istället ge familjerna möjlighet att kunna kombinera jobb och familj. Det ska finnas möjlighet att få mer tid med barnen och att forma sin egen vardag. Några av Kristdemokraternas förslag på förbättring för familjer är en helt flexibel föräldraförsäkring där föräldrar fritt kan överlåta dagar till varandra eller till närstående och att alla föräldrapenningdagar ska kunna användas som dubbeldagar. Vi vill införa en barnomsorgspeng för föräldrar med barn mellan ett och tre år som själva tar hand om sina barn istället för att använda förskola och att barngrupperna i förskolan minskas. Och dessutom vill vi att pensionsavsättningarna till föräldrar som är hemma med sina barn ska höjas.

Vi kristdemokrater kommer i alla lägen att ta strid mot familjefientliga förslag och för familjers möjlighet att få ihop livspusslet.

Det är att föra en familjevänlig politik!

 

Semester skapar oro hos anhöriga

Redan inför sommaren 2017 fanns det en insändare i Mitt i Väsby (25 juli 2017) där företrädare för Anhörigas Riksförbund och för Frösunda Omsorg gav uttryck för att för många innebär semestertider glada och fria dagar, men för anhöriga skapar denna tid oro. Detta gäller även i  år, 2018.

Man uttrycker det som att klumpen i magen ligger som en skugga över hela eller delar av semestern. Det är lätt att man går och funderar på sin anhörige som är sjuk och undrar om hon eller han ska klara sig. Av egen erfarenhet kan jag bara skriva under på att detta inte är några ”hjärnspöken” utan något väldigt konkret som man bär med sig. Man håller koll på telefonen om hemtjänsten eller någon annan ska ringa och berätta det som inte fick ske.

Semester ska ju vara en tid för avkoppling, men för många blir det en tid för uppkoppling. Till mail och telefon och till tankarna runt den anhöriga som kanske inte får den tillsyn som behövs. Många skulle behöva tiden för avkoppling från alla kontakter med sjukvård och myndigheter.

I dagens Sverige har cirka 1,3 miljoner svenskar regelbundet omsorgsansvar för en närstående. I Stockholms län är siffran runt 300 000 personer. I Väsby skulle siffran hamna på runt 5 000 personer.

Men även när en del av ansvaret har lyfts från de anhörigas axlar genom att den sjuke bor på ett särskilt boende eller korttidsboende under semestern kan sommaren innebära en extra oro. Faktorer som att  ordinarie personal tidvis byts ut mot sommarvikarier kan bidra till ökad stress. Därför är det extra viktigt att alla som arbetar inom omsorgen ser till att anhöriga kan känna sig trygga även när de är på semester.

Jag hoppas att kunna bidra till att anhöriga kan koppla av under kommande semestrar!

Skapa en årlig mötesplats för personer med funktionsnedsättning

Kristdemokraterna har en ambition om att Upplands Väsby ska bli en kommun med hög kvalitet på omsorgen om invånarna. Detta gäller alla som söker stöd på olika sätt från kommunen.

 När det gäller omsorgen om personer med funktionsnedsättning i allmänhet, men personer inom LSS-kretsen gäller detta i synnerhet.

Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (FUB) gör varje år en genomgång av landets kommuner och utser Årets LSS-kommun. Att får denna utmärkelse är inte det viktiga i sammanhanget tycker vi Kristdemokrater, utan det viktiga är att hela tiden känna nyfikenheten och viljan att utveckla kommunens verksamhet för dessa personer. Mycket gärna i med deras delaktighet.

 I likhet med det som kallas Seniordagen vill nu KD i Upplands Väsby att det ska arrangeras en årlig mötesplats eller tema dag för personer med särskilda behov. Vi tror att detta skulle få ett lika stort genomslag och skulle engagera deltagare, personal ute i verksamheten, handläggare och andra intresserade.

Anledningen till att vi föreslår detta är att vi tycker att frågor rörande personer med särskilda behov behöver lyftas mer i samhället. Särskilt i dessa tider när diskussionen om LSS är väldigt aktuell. Denna årliga temadag skulle förslagsvis kunna innehålla föreläsningar, opinionsbildning och information och där olika utförare kan visa vilka verksamheter som finns att tillgå för personer med särskilda behov. Vi tror att detta skulle ge brukare och anhöriga ett tillfälle att mötas, en plats där tankar, åsikter och information får utrymme. Naturligtvis är vår mening att denna årliga mötesplats ska planeras och genomföras med delaktighet med de som mötesplatsen avser – dessa viktiga väsbybor.

Nu hoppas vi att den motion som vi skrivit till Kommunfullmäktige ska få en snabb och välvillig hantering. Det finns många som gärna skulle vilja börja med planeringen av en sådan här dag.

 

Att kunna få bidra med 100% av sin egen förmåga

En av de grupper som har det allra svårast att etablera sig på arbetsmarknaden är personer med funktionsnedsättning. Överlag har inställningen till att anställa någon med en funktionsnedsättning har överlag blivit öppnare. Småföretagen är de verkliga föregångarna, storföretag som ex vis IKEA, ICA och Max har på ett föredömligt sätt lyft frågan med den offentliga sektorn har långt kvar till dessa privata företag.

Upplands Väsby kommun arbetar generellt för att försörjningsstödet ska minska och att fler ska nå egen försörjning istället för att vara bidragsberoende, men fortfarande står många långt ifrån arbetsmarknaden. Kristdemokraternas politik när det gäller personer med funktionsnedsättning tar sitt avstamp i rätten till ett fullödigt och värdigt liv, där alla människor ska inkluderas på arbetsmarknaden utifrån sina egna förutsättningar.

Jag tycker att det är på tiden att kommunen verkligen tar ett allvarligt tag om situationen att personer med funktionsnedsättning står utanför arbetsmarknaden, fast de kanske inte skulle behöva göra det. Ett förslag kan vara att kommunen, liksom man gjort gällande hemlöshetsfrågorna, tar fram en strategi hur fler människor med någon form av funktionsnedsättning och som möts av arbetshinder ändå kan inkluderas.

Förslagsvis kan strategin innehålla följande punkter:

Förstärkt matchning. Det finns olika typer av lönebidrag arbetsgivare kan söka för att anställa en person med funktionsnedsättning – men varje år används dessa medel bara till en mindre del. Här tycker jag att kommunen kan ta ett seriöst tag om hur kommunen kan använda dessa medel för att ge möjlighet till anställning inom kommunen. Att se en människa bortom funktionsnedsättningen och matcha med de behov som kommunen har är en bra utgångspunkt.

Att stimulera det sociala företag som finns och ge möjlighet för fler att etablera sig. Då jag har följt det arbetsintegrerade sociala företag som redan finns i kommunen och genom detta fått se och höra att man lyckas med att få många från lång arbetslöshet till studier eller arbete ute på arbetsmarknaden, så undrar jag om kommunen använder detta verktyg, Värmekällan, så mycket som man kan. När detta har uppnåtts är det dags att åter visa intresse för nyetablering av sociala företag.

Via Samordningsförbundet som kommunen driver tillsammans med andra myndigheter finns det nu större möjligheter att söka EU-projektpengar. Detta har nu skett och jag hoppas att kommunen fortsätter att vara hungrig på att se vilka projektmedel som finns att söka.

Min önskan är att kommunen, med rätt politisk styrning, visar på ännu större engagemang för att ge människor en chans att få bidra med 100% av sin egen förmåga.

 

En riktigt äldreboendegaranti

Alltför många känner bristande tilltro till samhällets förmåga att garantera trygghet och oberoende på äldre dagar. Det måste mötas med politiska lösningar som tar hänsyn till våra olikheter och våra olika behov. Den oro som många äldre känner inför sitt boende när krafterna och det sociala sammanhanget sviker vill vi kristdemokrater möta med att låta införa en äldreboendegaranti som garanterar varje person över 85 år en rätt att få en plats på ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende när och om de så vill. Detta erbjudande ska naturligtvis kvarstå tills dess att den enskilde känner att "nu är det dags".

 

Många eftersträvar att bo kvar i sitt hem så länge som möjligt. Det hemvanda skänker trygghet. Att kunna få hjälp i sitt eget hem, så länge som du själv önskar är viktigt. Men lika viktigt är det att inte förhindras en plats i ett äldreboende när du inte längre är trygg i hemmet.

 Det finns berättelser om äldre som beskriver sitt hem som ett fängelse. Anhöriga som beskriver sin oro över att inte veta hur det har gått för pappa eller mamma under dagen. Att flytta till ett särskilt boende, trygghetsboende eller serviceboende är inte något som en äldre person gör i onödan. Skälen är ofta medicinska, när behoven av stöd ökar så att hemtjänst inte längre är det bästa alternativet. Men det finns också en stor grupp äldre som upplever otrygghet och ensamhet och därför behöver en annan boendeform. Vi vill i lag garantera att denna möjlighet erbjuds alla över 85 år. Vi i den kommunala vardagen kan också införa detta i den egna kommunen. Detta görs via ändringar av riktlinjer. Vi behöver inte vänta på någon lag, utan det är den politiska viljan som sätter gränsen, eller tar bort densamma. Kristdemokraterna har denna politiska vilja.

 

Vårt förslag innebär att beslutet att flytta helt ska vara den enskildes. Kommunens ansvar är inte att bestämma var den omsorgsbehövande ska bo. Deras ansvar är att se till att det finns platser för dem som behöver det. Ingen ska tvingas ut från sitt hem men ingen ska heller tvingas att bo kvar i hemmet. Först då lever vi upp till en riktig äldreboendegaranti.

 

”Färre fulla män – då minskar våldet!”

 

”Färre fulla män – då minskar våldet!”

Denna rubrik fanns att läsa i en upplaga av Mitti Upplands Väsby för en tid sedan. Det är väl ingen nyhet i sig att ju färre berusade personer som finns i vårt samhälle, ju större trygghet finns det för andra. Detta gäller ju både ute i samhället och i de mer slutna rummen, som exempelvis i hemmen.

I den rubricerade artikeln stod det att läsa att våldet i offentlig miljö är på väg nedåt, och ändrade alkoholvanor hos unga män pekas ut som en bidragande orsak. Detta är ju en intressant vinkling på detta med trygghet.

Många pratar om trygghet och då i termer av trygghetsskapande åtgärder såsom polis, kameror, väktare och civila samhällets insatser. Jag ställer mig också i den kören, men få pratar om alkoholens och andra drogers påverkan på tryggheten. Återigen är det mer eller mindre tabu att prata om alkoholens medverkan i otryggheten i samhället. (se mitt tidigare blogginlägg).

Antalet anmälningar om misshandel utomhus i Stockholms län har minskat med nästan tjugo procent över en tio-årsperiod enligt statistik från BRÅ. Minskad alkoholanvändning är en av orsakerna!

Jag vill även framföra regionpolischefens påpekande att ett lyckat samarbete mellan polis och krögare är en bidragande orsak. Alla krafter behövs för att få ett samhälle där alkoholen s inverkan minimeras.

Om nu våldsbrotten går ner, varför går då otrygghetskänslan upp? Jag kan bara gå till mig själv och mina känslor när det i media rapporteras om dödsskjutningar och andra grova brott. Men har jag någonsin sett, upplevt eller varit i närheten av ett sådant brott? Nej, men ändå kommer otrygghetskänslorna krypande.

Som kommunpolitiker är det viktigt att jag håller mig till fakta i det offentliga samtalet. Det gäller att vara noga med vilka brott jag pratar om och vilka som utsätts i det offentliga rummet, så inte jag bidrar till att skapa en otrygghet som inte finns.

 

Från en filt på badstranden

 

För några dagar sedan tillbringade jag och en väninna en lång härlig dag på en lokal badstrand. Solen lyste, det var varmt och vattnet var som sammet. Det var fler än vi som hade letat sig fram till stranden och det var nästan fullt på gräsmattan. När jag lät blicken flyga över människorna omkring oss slog det mig att denna badstrand var som en sinnesbild för de olika partiernas familjepolitik eller hur man ser på människan i sällskap med andra.

För mig som kristdemokrat var det en härlig syn som mötte mig denna dag. Att ta sig till en badstrand som barnfamilj är väl nästan det bästa man kan ta sig för. Varje familj slår läger och sätter upp stolar, lägger filen på gräsmattan, handdukar kommer fram och så den medhavda picknicken. Man slår helt enkelt läger och man gör det på ett fint sätt bland alla andra som finns runtomkring. Man kan klart urskilja var varje familjs läger har sina gränser och man sätter sig gärna på ett bekvämt avstånd från en annan familj. Om det finns plats. Så ser vi kristdemokrater på att vi människor vill vara en del av en liten gemenskap samtidigt som varje familj gärna vill höra samman i ett större sammanhang. En familj, oavsett hur den ser ut. Många eller få medlemmar, många eller få vuxna och/eller barn. Det har ingen betydelse. Det är på den egna familjefilten som grunden till en livslång trygghet tar form.

För andra partier kan badstrandens gäster och deras utbredning te sig annorlunda. För dem är det viktigt att alla sitter på var sin filt, kanske kant i kant med någon annan, men det är den egna filten som ska utgöra tryggheten. Var för sig, men ändå i närheten av varandra.

En jättestor filt är målet för andra. Alla ska med och sitta på samma filt. Oavsett om man vill eller inte. Någon bestämmer att man ska sitta på denna filt och där ska man förbli, eftersom någon säger att detta är det bästa sättet att tillbringa dagen på stranden.

För somliga räcker det inte med denna stora gemensamma filt utan man vill ha en enda stor filt som täcker hela badstranden så att ingen undkommer var filtägaren vill att de badande ska befinna sig.

Ja, filt eller inte – dagen var härlig på badstranden!

 

Alkohol skapar och bidrar till våld

Under en almedalsdebatt för ett flertal år sedan fanns jag med i en panel som handlade om mäns våld mot kvinnor. Jag var vid den tiden förbundsordförande för Kristdemokratiska Kvinnoförbundet.

I debatten deltog ett antal namnkunniga personer på området. Debatten, eller vad jag ska kalla det, kanske samtalet, gick på som det brukar. Samtliga i panelen tyckte att mäns våld mot kvinnor skulle förpassas till historien. Det tycker nog de flesta.

Samtalet tuffade på tills jag nämnde att alkoholen var en av många orsaker till våldet, och till och med till det ökade våldet. Oavsett vem som är gärningsman eller offer. Jag fick en massiv kritik emot mig. Resten av panelen tyckte jag uttryckte det dummaste under denna debatt/samtal.

Jag återkommer ofta till detta minne av detta samtal där man så flagrant bortsåg, eller inte ville se alkoholens påverkan på våldsstatistiken. Än idag är jag förundrad över reaktionen. Har alkoholen, enligt paneldeltagarna, ingen som helst inverkan på våldet?

Ibland hamnar jag i TV-soffan framför programmet Tunnelbanan, som visas på kanal 5. De flesta som utövar våld mot de ordningsvakter som gör sitt jobb i tunnelbanan är inte speciellt nyktra, utan tvärtom väldigt påverkade av alkohol eller narkotika. Jag skulle inte tro att de utövar detta våld i nyktert tillstånd.

Jag har trott och tror fortfarande att alkohol bidrar till våld. Nu behöver jag inte längre tro detta utan nu finns det forskning som visar på detta samband. Rapporten som lägger fram bevis heter ”Alkohol och Våld” och är framtagen av Svenska Läkaresällskapet, Göteborgs Universitet och IOGT-NTO.

Rapporten påpekar att WHO, Världshälsoorganisationen, konstaterar att politiska åtgärder mot alkohol är bland det mest effektiva för att förebygga våld.

Trots detta är det sällan som politiska åtgärder i Sverige tar upp alkohol i strategier för att förebygga våld.

Vad är det alkoholen gör med oss människor? Varför bidrar alkoholen till våld? Ett svar är att naturliga spärrar upphör och negativa beteenden förstärks. Dessutom löper en alkoholpåverkad person större risk att utsättas för brott. Alkohol bidrar både till våld och till utsatta situationer.

Att vuxna konsumerar alkohol i stora mängder och att det ger negativa effekter på människor i dess närhet får särskild stor effekt på de barn som finns i närheten av en vuxen som är berusad. Barn både försummas och far illa i dessa situationer.

Att genomföra ett antal alkoholpolitiska åtgärder för att minska bruket av alkohol kan få oanade effekter på det våld som breder ut sig i samhället och i hemmen.

Rapporten är kanske en av de viktigaste på länge, då den så tydligt tar upp det som jag redan har trott på men nu också kan visa att det finns forskningsstöd för min tro.

 

Närakuten på Löwenströmska sjukhuset

I Upplands Väsby har vi under många år haft en sjukvård koncentrerad till Löwenströmska sjukhuset. För några decennier sedan så tog dåvarande landstingspolitiker bort en stor del av den akuta vården från detta anrika sjukhus. Detta sjukhus har det senaste decenniet, kanske flera, fått vara en plats där privata vårdgivare har hittat ett bra ställe att utöva sin verksamhet på.

Löwenströmska sjukhuset innehåller förutom röntgen, laboratorier, en uppskattad vårdcentral samt geriatriska avdelningar med hög kvalité.

De senaste åren har det också funnits plats för en Närakut. Innan många av de närakuter som finns inom Stockholms läns landsting, fanns det en sådan på Löwenströmska sjukhuset.

Nu är Löwenströmska återigen i rampljuset. Denna gång har det beslutats att Närakuten på Löwet ska flytta till Sollentuna Sjukhus när detta är färdigombyggt. Jag har inget emot att även Sollentuna får tillgång till god vård, men varför ska detta ske på bekostnad av Löwets närakut? Båda behövs i denna del av Stockholms län. En del av länet som växer och där upptagningsområdet inte bara är Upplands Väsby, utan även Sigtuna kommun, Arlanda flygplats och andra närliggande kommuner.

Jag hyser dock en förhoppning av att Löwets närakut får finnas kvar då Kristdemokraterna både i landstinget och i kommunen i sina respektive handlingsprogram, inför den kommande mandatperioden, vill att denna viktiga närakut får finnas kvar.

Vill man som väsbybo har kvar Närakuten på Löwet så är en röst på KD i kommun och landsting den bästa medicinen.

 

Vart tog den sociala passionen vägen?

Efter mitt förra inlägg som jag rubricerade Social passion, så fick jag frågan "vart tog den sociala passionen vägen?".
Det kanske är fler som frågar sig detta?

Jag vill bara lämna en garanti - den sociala passionen har inte lämnat mig. I inlägget blev jag så engagerad i att visa att det inom politiken som kallas mjuka och hårda och av någon anledning så blir de "mjuka" frågorna lätt styvmoderligt behandlade.
Att slåss mot detta sätt att se på de politikområden som har med människor att göra är en del av mitt engagemang för de sociala frågorna.

För min del så letar jag gärna upp frågor som rör politik som rör och berör den enskilda människan i sin kontakt med kommunen och dess stödinsatser och andra myndigheter, ex vis sjukvården. Oavsett om det är en tidningsartikel, TV-program eller seminarium i Visby under Almedalsveckan. Jag dras till dessa frågor och det känner jag är ett utryck för min passion för de sociala frågorna.
Min uppgift som socialpolitiker - vilket finns ord - är att lyssna på behov, fundera ut lösningar, samarbeta med intresseorganisationer och personal och på det sättet hitta lösningar som kan hjälpa människor på vägen mot en bättre hälsa, ett boende eller att laga trasiga relationer.
Mitt jobb är att vara med på tåget, känna till och uppleva de omständigheter som många lever under och på något sätt hitta lösningar som kan hjälpa många och andra lösningar som kan vara till hjälp för en enskild.

Nu hoppas jag att jag har svarat på frågan "vart tog den sociala passionen vägen"?

Social passion

Många gånger har Kristdemokraterna i Upplands Väsby fått vara och är fortfarande partiet som visar passion för de sociala frågorna. Det är inte bara seniorerna och personer med funktionsnedsättning som vi värnar. Hela det sociala arbetet är en av anledningarna till vår existens i Väsby. För det är ju detta som politik handlar om till stor del - att den enskilda människan måste vara ledstjärnan för alla, inte minst för oss förtroendevalda.

Enligt det traditionella sättet att se på de olika politikområdena i kommunen så har alla frågor som har med den enskilda människan varit kallat "de mjuka frågorna". Jag kan bara fantisera om hur detta har uppkommit, och min teori är att de "hårda frågorna", de som har med gator, parker, vatten, byggnationer mm att göra var männens värld. Kvinnorna kunde få ägna sig åt de andra frågorna, och då kvinnan ska vara utrustad med något särskilt sorts hjärta och inställning så fick de ägna sig åt omsorgsfrågorna.

Nu är det slut med det i Upplands Väsby! Vi får nog ta ett steg i taget innan vi kan sätta likhetstecken mellan de politiska sakområdena, och det första steget blir att göra de hårda frågorna lite mjukare och de mjuka frågorna mer framträdande.

Att vara aktiv med de sociala frågorna innebär många gånger att man som förtroendevald får ta ett stort ansvar för de enskildas vardag och relationer. Jag vill gärna citera en kollega som vid inte bara ett tillfälle utan vid flertal sade att alla som kommer in i politiken skulle sitta några år i socialnämnden, så att man verkligen får kunskap om vad  kommunpolitik egentligen handlar om.

Jag känner en stor passion för väsbyborna och för det stöd som vi alla kan få bli föremål för.

Kristdemokrat, inte nazist

Den senaste tidens händelser med nazismen som gemensam nämnare både förfärar och manar till eftertanke.

I Upplands Väsby har ”nazism” blivit ett slagord i valdebatten.

Politiska företrädare har ansetts vara nazister, utan att det funnits anledning till detta. På vilka grunder har någon rätt att utpeka någon annan till att vara någon som inte har känslor för någon annan och som vill göra åtskillnad mellan människor?

Många frågar sig nog detta. Då en av de utpekade personerna är en kristdemokratisk företrädare ger det mig, som gruppledare för KD i Upplands Väsby, anledning att berätta vilken grund som Kristdemokraterna har för vår politik och hur vi agerar som politiker.

Kristdemokraternas utgångspunkt är den kristna-judiska etiken och synen på människan. Detta innebär i korthet att vi ser varje människa som unik och med ett lika och okränkbart värde som just människa, läs medmänniska. Oavsett vad vi som mänsklighet kan hitta på som skiljer oss människor från varandra är detta något som vi vill bekämpa.

Vår politiska utgångspunkt är att bygga broar, inte gräva diken. Vi vill förena, inte splittra.

Att med dessa ambitioner och utgångspunkter bli kallad nazist är inte bra ett uttryck för djup okunskap om kristdemokrati och dess företrädare utan också ett uttryck för en avancerad översittarmentalitet. Denna ger sig tillkänna genom att tro att man besitter en kunskap om en annan människa som man också ger sig själv att uttrycka.

Vi kristdemokrater vaknar varje morgon med ambitionen att förverkliga vår politik. Ingen ska ta sig rätten att tro och uttrycka att vi gör något annat.

Du är mitt intresse

Du är mitt intresse

Jag som kristdemokrat har egentligen ett enda intresse i min politiska gärning, och det är att vara till för de människor som jag möter. Man skulle kunna sammanfatta det med att säga att jag har Dig som intresse. Du som enskild är det verkligen intresserar mig. Du och alla andra blir gärna ett kollektiv i form av barn i förskolan, elever i skolan eller de som bor på ett äldreboende. Men tittar men lite närmare på dessa kollektiv så är det uppbyggt av just enskilda personer som alla ha egna behov och önskningar.

Jag vänder mig emot att se kollektivet och ge förslag på hur alla ska omfattas av en och samma lösning. Min utgångspunkt är också att den enskilda människan också mår bra av att vara i ett sammanhang. Oavsett om det är en förskoleklass, skolklass eller avdelningen på äldreboendet, och att man inte bli lyckligare av vara sin egen lyckas smed. Vi vill att människor ska smida tillsammans, men utifrån de egna behoven. Låter det krångligt?

Min politiska kompass pekar stadigt och bestämt på den enskilda människan, men helst i ett sammanhang, i en nära gemenskap med andra.

Mitt intresse för dig och de människor du har runt omkring dig är det som gör att vi vill utforma en politik som ger dig möjlighet att utvecklas och att du får förutsättningar att göra dina val i livet. Om inte du och alla andra skulle vara vårt intresse – vem är vi då till för?

 

Människan i centrum

En kommun med människa i centrum

Vi kristdemokrater strävar efter och har som mål att oavsett vilket politikområde som är aktuellt att sätta den enskilda människan i fokus. I den värdegrund som vi baserar vår politik på så har vi sedan partiet startade en ambition att se människan som en individ med ett unikt och okränkbart värde. Hon fungerar bäst i små nära gemenskaper. Detta är bland annat utgångspunkten för vår syn på familjen. Familjen, oavsett hur det ser ut, är grunden för barns uppväxt och de vuxnas sociala liv. Vi som människor mår bäst av att dela gemenskap med andra. Vår kamp för det civila samhället är en parallell till familjen. Här kan vi få dela gemenskapen med andra som har liknande intresse eller erfarenheter. Det är här vi får möjlighet att vara tillsammans med andra och få betyda något för någon annan.

Detta ger oss stöd för att säga att just den enskilde människan, kanske du, är vår utgångspunkt för vårt politiska arbete och för vår existens. I Upplands Väsby har vi under många år haft detta som vår grund. Vi vill fortsätta vara det parti som utformar vår politik med denna ambition och vi ser att det finns fortfarande mycket att göra för att lyfta fram den enskilda människan. Vi ska vara garanten för att utforma en mänskocentrerad politik i Väsby.