Vart tog den sociala passionen vägen?

Efter mitt förra inlägg som jag rubricerade Social passion, så fick jag frågan "vart tog den sociala passionen vägen?".
Det kanske är fler som frågar sig detta?

Jag vill bara lämna en garanti - den sociala passionen har inte lämnat mig. I inlägget blev jag så engagerad i att visa att det inom politiken som kallas mjuka och hårda och av någon anledning så blir de "mjuka" frågorna lätt styvmoderligt behandlade.
Att slåss mot detta sätt att se på de politikområden som har med människor att göra är en del av mitt engagemang för de sociala frågorna.

För min del så letar jag gärna upp frågor som rör politik som rör och berör den enskilda människan i sin kontakt med kommunen och dess stödinsatser och andra myndigheter, ex vis sjukvården. Oavsett om det är en tidningsartikel, TV-program eller seminarium i Visby under Almedalsveckan. Jag dras till dessa frågor och det känner jag är ett utryck för min passion för de sociala frågorna.
Min uppgift som socialpolitiker - vilket finns ord - är att lyssna på behov, fundera ut lösningar, samarbeta med intresseorganisationer och personal och på det sättet hitta lösningar som kan hjälpa människor på vägen mot en bättre hälsa, ett boende eller att laga trasiga relationer.
Mitt jobb är att vara med på tåget, känna till och uppleva de omständigheter som många lever under och på något sätt hitta lösningar som kan hjälpa många och andra lösningar som kan vara till hjälp för en enskild.

Nu hoppas jag att jag har svarat på frågan "vart tog den sociala passionen vägen"?